Igår fyllde jag år. Hela 32 år, inget särskilt att fira. Döm om min förvåning när två vänner som jag inte träffat på jättelänge och inte hört så mycket från heller, förutom något enstaka mail här och där, ringer och sjunger för mig! Jättekul att höra ifrån dom! Blev ett långt telefonsamtal vill jag lova! Jag saknar dom massor! Men samtidigt vet jag att det är omöjligt att behålla alla barndomsvänner nära utan jag får vara glad att vi ändå kan höras ibland och kanske ses nångång iaf...
Lite senare på kvällen fick jag ett grattis-SMS från en kompis som jag inte heller träffar så värst ofta, trots att vi bor nära. Men vi är båda helt medvetna om att vi sällan hinner ses och accepterar det, men hörs nångång emellanåt iaf:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar