Puh

Jag är inte så arg egentligen. Mest frustrerad och trött. Jag har ett problem med mig själv som jag försöker jobba så mycket jag kan men och det är inte alltid så lätt. Jg vet inte heller hur jag ska lyckas förklara mitt problem utan att det låter fel, har testat tio olika meningar nu men alla kan tolkas fel. Men jag kan ta dagens exempel.

Planering på schemat. Jag är ansvarig för varje periods planering, tillsammans med olika befäl. Första gången vi testade detta fick jag en tjej till min hjälp som var som klippt och skuren för planering. Hon såg lösningar, hängde med snabbt i tanken osv. Vi fick till ett kanonschema utifrån de förutsättningar som fanns då.
Andra gången fick jag en annan tjej till min hjälp. Hon var också duktig, även om hon inte "pekade med hela handen" och vågade vara bestämd. Men hon hade struktur och var energisk. Blev också ett bra schema, om än lite väl mycket hål men det är inte så mycket att göra åt när man är för lite personal.
Nu har jag fått en man till hjälp som inte har nån koll alls. Allt tar aplång tid. Vi kan lösa en dag. Sen sitter han och försöker lösa den igen. När jag frågar vad han gör så säger han att "ja, men nån måste ju jobba här också" där vi redan satt in två. Så där håller det på med allting. Jag fick rätta honom flera gånger i storgruppen för han sa helt felaktiga saker. Sen började hela eftermiddagen med att han och jag skulle ses 12.30. Kl 13.15 kom han...

Mitt problem ligger i att jag blir så frustrerad. Idag vart jag t o m uppgiven ett tag, satt i en paus och pratade ut lite med min chef. Jag har så svårt att liksom förklara och förklara utan att det går in, tycker det är jobbigt att allt måste ta så evighetslång tid när jag har en hel del lösningar som skulle gå jättesnabbt att fixa. Men jag andas djupt, biter ihop och ler mitt otroligt trevliga leende och så gör vi allt tillsammans. Å så kul vi har...