Rapport från Lindvallen

Tänkte visa att jag lever;-) Sitter i stugan såhär på eftermiddagen med en unge som sover och en som pysslar frenetiskt i en bok och nynnar egenhändigt komponerade visor. Största skruttungen är ute på skotersafari med morfar och morbror, han var jättenervös innan han kom iväg men jag tror nog att det går jättebra:)



I söndags och måndags var det riktigt otäckt väder, ett par plsgrader, regn och massa blåst. Så det har tagit hårt på snön i backarna. Jakob övar på att åka med pizzabitar, dvs ploga sig ner och svänga lite. Går faktiskt ganska bra, idag har han t o m åkt i knappliften själv. Alma är mer bra på att åka rakt och snabbt. Hon fattar inte att man kan bli lite rädd om det går för fort, hade vi inte sele att hålla henne i så skulle hon bara köra full kareta ner för hela backen.



Själv gick jag ut hårt med att åka i en alldeles för brant och isig backe för min kapacitet så redan i första åket vred jag till knät. Visserligen bara en stukning, men det gör ont ändå. Har ändå åkt en del men det är duktigt isigt i backarna, träningsvärken påtaglig och så ett ont knä på det gör att jag inte riktigt orkar åka så mycket som jag skulle önska. Att jag sen ockås har obefintlig kondition gör inte saken bättre. Men det är så mycket annat här som är mysigt, det är snö på marken, det är trevligt sällskap, det är gott med varm choklad i backen och grymt skönt att spendera dagarna i långkallingar eller mysbyxor. Vi har bowlat en kväll, varit på after ski och haft det helt underbart bra helt enkelt.

Imorgon ska vi ta barnen i liften till toppen, fika i toppstugan och sen ta liften ner igen. Förutsatt att det inte blåser allt för mycket då... Sen bär det hemåt igen och vardagen är tillbaks på fredag morgon...