Nu är det slut

Nu har jag ingen morfar mer. Mamma ringde idag precis när jag kom hem från jobbet och berättade. Han hade somnat lungt i sin säng på sjukhuset, skulle vila middag. Det känns ledsamt fast ändå skönt på samma gång. Vi visste att det kunde hända när som helst. Eller om ett tag. Dom höll på att försöka få in honom på ett servicehem, men så blev det inte. Han var nog rätt trött på det hela nu på slutet. Han kunde inte gå. Han hörde jättedåligt och såg knappt något heller. Hans diabetes krånglade och hans socker sjönk jättesnabbt även när han skötte sig. Ambulansen har varit hos honom otaliga gånger. Så jag tror han har det bättre nu.

Igår plockade jag ner våra julkort. Tittade på kortet från morfar och hans fru och tänkte att det nog var sista gången vi fick ett julkort från morfar. Kommenterade i en annan blogg att jag skulle besöka en affär nästa gång jag hälsade på morfar eftersom den finns i hans stad. Samtidigt som jag skrev det kände jag att jag nog inte skulle hinna hälsa på honom fler gånger. Å nu är det alltså över.

Även om jag inte gråter längre så känner jag mig matt i kroppen. Orkar liksom inte göra någonting. Jag hade massa planer för kvällen, men det kommer nog inte bli så mycket av dem. E kraschade en lampa så jag har dammsugit lekrummet. Men sen orkade jag inte ställa tillbaka dammsugaren. Jag har lagt E och väntar på lite ny energi för att lägga dom två stora som spelar Pippi Långstrumpspel för fullt nu.