Lilla E...

Skulle kunna skriva ett jätteinlägg idag men försöker hålla det kort istället.

Barnkalaset gick kanon! Barnen lekte, åt, lekte, fikade, fiskade godis och lekte lite till.

Resan till dopet i Linköping gick bra. Vi kom i tid och barnen skötte sig jättebra i kyrkan.

I församlingshemmet var det dopfika. När barnen fått av sig kläderna rusade dom in och började leka på en lite scen. E också. E klättrade upp på en pianopall. Den var hal. E trillade baklänges och nedanför pallen var trappan upp till scenen. E slog i bakhuvudet på ett trappsteg. Jag blev blöt när jag lyfte upp honom, han blödde mycket. Jimmy var ute vid bilen och hämtade paketet som vi glömt. Jag springer in på toan med E. När jag försöker ta lite vatten på blodet inser jag att det är ett präktigt jack... Kommer massor av blod. Möter Jimmy i dörren och säger att det nog är US som gäller. Tar papper och så på med mössan och Jimmy åker iväg, lämnar mig och barnen på dopfikat i hopp om att snart vara tillbaka. Snart är ett relativt begrepp när man har med akuten att göra. Efter 1,5 timma ringer Jimmy. E ska sövas eller "drogas" för att sy ihop jacket och dom beräknar att det kommer ta ca 3 timmar till.
Dopfikat börjar då gå mot sitt slut. Där sitter vi, helt övergivna i ett församlingshem. Ringer räddaren i nöden, pappa. Han kastar sig i bilen och kör dom 10 milen för att hämta oss. Vi städade och diskade efter dopet och tilslut satt bara värdinnan och jag i varsin stol och väntade. Våra barn sprang som vildar omkring oss och lekte. Tillslut kom pappa och vi åkte hem.

Jimmy är på väg hem nu också, E har ätit och mådde bra, som tur är. Men fy vilken pärs! E har varit på akuten 5 gånger i sitt 2-åriga liv nu, på 3 olika sjukhus. Han är berest killen;-) Han är en sån där som allting händer, han kommer nog bryta både armar och ben innan han är vuxen...