Seger!

Igår hade jag ingen av mina två ordinarie chefer på plats. Det innebär rätt ofta att jag får ta ett och annat samtal som jag väl inte skulle behövt egentligen. Igår var inget undantag. En högre chef ringde och ändrade i vår planering för nästa vecka. Jag känner vederbörande ganska så väl och sa att jag förstod att beslutet var fattat, men att jag ändå ville uttrycka mitt missnöje. När jag lagt på var jag asförbannad, sparkade lite på en vägg i kapprummet (så ingen skulle se mig), drack två koppar kaffe och pratade av mig hos ett befäl. Messade min ena chef också. Shit vad arg jag var!

I morse ringde min chef till den lite högre chefen (om nån önskar kan ni få en organisationsbild över chefsordningen i den statliga myndighet jag jobbar, den är inte att leka med) och uttryckte sitt missnöje och förklarade hur vi tänkte. Bara för att få det sagt liksom, för att slippa känna att vi blir tok överkörda, för så kändes det.

Typ 1 timma senare kommer chefen med ett stort leende på läpparna. Beslutet blev ändrat och vi fick göra som vi planerat! Underbart, det kan jag leva på hela helgen tror jag!