Peter Pan

Alma, snart 6 år, är i en alldeles ljuvlig ålder just nu. Igår och idag har hon kämpat sig igenom en hel bok. Visserligen bara med 2-3 meningar på varje sida, men ändå. Hon har läst, alldeles själv. Jag och Jakob har fått turas om att hjälpa henne med lite krångliga ord, som t ex ringer och gömma. Ord där bokstäverna inte uttalas som dom heter liksom. Men det var en stolt dotter som la sig att sova ikväll, när Axel och Omar har fått en massa godis och sedan åka polisbil hem.

Vid nattningen funderade hon på om hon skulle hinna lära sig läsa alla "dom där svåra bokstäverna som låter konstigt" innan hon började skolan. Jag sa att man inte behöver kunna läsa när man börjar skolan. Hon tittar storögt på mig, "menar du att dom hjälper en annars?". Börjar förstå varför hon inte velat börja skolan, hon vill bara börja fritids. Hon är en liten tjej som inte vill göra något fel och som vill vara säker och kunna allt. Så det är klart, hon har väl varit livrädd för att börja skolan, hon kan ju inte "allt"...

När jag sjöng och killade henne började hon plötsligt gråta. "Jag vill aaaldrig bli vuxen". Försökte trösta henne med att det är väldigt länge kvar tills hon blir vuxen. "Ja, men en dag blir jag vuxen ändå. Å då är det ingen som sjunger för mig när jag ska sova. Å vem ska killa mig på ryggen?" Jag lovade att jag skulle ringa och sjunga varje kväll om hon ville det när hon flyttat hemifrån. Då undrade hon om R sjunger för mig och killar när jag sover där. Jag ljög och svarade ja. Killar gör han visserligen, men tack och lov sjunger han inte ;)

Hon avslutade hela diskussionen med att hon ville resa till Landet Ingenstans, som Peter Pan. Sen somande hon :)

. 

Martina