Vaknade i morse efter en sen natt ute på en pub. Fyraåriga dottern ligger nära och vill gosa. Anstränger mig för att inte andas på det stackars barnet. Så säger hon:
-Mamma, vad händer när man är död?
Jag inser att jag måste kvickna till lite och frågar hur hon menar.
-Vad händer när man är död?
Jag frågar igen hur hon menar, vad det är hon undrar över lite mer exakt.
Hon suckar, tar tag i mina kinder, stirrar mig i ögonen och säger:
-VAD HÄNDER NÄR MAN ÄR DÖD?
Hon tyckte nog att hon hade eventuellt den trögaste mamman i stan just då;-)
Vid middagen var hon mycket säker på att man på engelska räknar enligt följande: One, two tree, four, fime, sjätte. Vi förklarade gång på gång att "sjätte" var svenska och att det andra var engelska men hon vägrade ge sig. Hon bara sa det högre och högre för varje gång hon upprepade det och vi skrattade mer och mer. Stackars lilla barn...;-)
:-) Det känns igen det där - envisheten. De är ju för söta. De har så mycket tankar nu.
SvaraRaderaLåter som min 5-åring då hon va 4. Envisare än en åsna och viljestarkare än alla i hela världen tillsammans. Eller vad då när hon var 4, hon är ju fortfarande likadan, och med ständigt svar på tal...
SvaraRadera...men tråkigt har man det ju i alla fall aldrig i deras närhet, eller???
Kram