Grattis!

Eller vad man ska säga. Grattis till alla er mammor på er dag. Å grattis till mig själv.

Fast grattis till vaddå? Att jag är mamma? Det är jag ju varje dag... Ibland känner jag mig som en bra mamma, ibland inte. Men det är väl så det är antar jag. Dock vet jag inte om jag verkligen behöver firas en dag om året bara för att jag är mamma?

Min lilla filosof :)

Jag har en liten dotter som tänker och funderar mycket. Igår frågade jag hur hon hade haft det på förskolan. Hon var tyst en stund. Sen tittar hon på mig mycket allvarligt och säger:

Mamma, jag vill leva livet. Bara leva livet. Inte prata om det som hände på dagen, nu vill jag leva vidare.

Tänk om man kunde tänka så lite oftare...

Foto: Sara Tomicic

Letar...

...skor! Till Alma. Hon ska vara brudnäbb i augusti. Är ju hur svårt som helst!
Hittade dom här, men jag vet inte, tycker kanske att hon är för liten för att ha klack... Nån som har några tips? Dom måste finnas i strl 28 eller möjligen 27...




Bild från skopunkten.se

Kanske är dom här från Din Sko bättre?

Måndag, igen...

Är kanske lite kass på att blogga nu... Men det är mycket annat som tar tid. Hade semester tre dagar förra veckan. Underbart!! Ägnade den åt att SOVA, umgås med vänner, sova lite till och bara ha det riktigt gött!

Idag är det fullt ös medvetslös igen. Barnen har kommit och det är så mysigt. Fast också full fart. Efter att ha rått om sig själv och haft det tyst så blir skillnaden enorm. Men ack så härligt:)

Jakob har börjat hitta rätt bra i datorn själv. Skönt! Han kan själv skriva in adresser och youtube har blivit en klar favorit. Just nu är det Djungelboken-klipp som gäller.

På jobbet är det som vanligt massor att göra. Inte många lugna sekunder där inte!

Var på vårkonsert med Bel Canto igår. Har inte hunnit öva sen jag flyttade så jag fick nöja mig med att lyssna. Det var så fint och bra så jag t o m var tvungen att fälla lite tårar emellanåt.

Sämst med årstiden är all jädrans åska. Är orationellt rädd för åska. Får nästan panik, kan inte andas mellan blixt och smäll liksom... Irriterande!

Kalasdags...

En månad försent ska Jakob idag har sitt barnkalas. Dock har han lite feber, men är pigg så han får ta lite alvedon och köra på ändå. Jag var lite sen ut med inbjudningarna så vi får väl se hur många barn det kommer, kanske blir en lugn liten tillställning... *hoppas hoppas  hoppas*

I eftermiddag ska jag lämna barnen hos Jimmy. Känns sorgligt och lite skönt. Skönt för att jag äntligen kan få sova lite längre än 0530 nån morgon och skönt att få ha det lite lugnt. Men sorgligt att inte få morgonkramar och kvällspussar.

Demokrati

Insåg igår att min son börjar bli stor. Vid läggningen började han prata om att kungen bestämde alla regler. Kände att jag ändå skulle förklara att vår kung inte får bestämma några regler. Han frågade så klart varför och jag förklarade att vi i Sverige har en statsminister som bestämmer. Han frågade vidare och tillslut hade jag förklarat att alla som var mer än 18 år i Sverige får bestämma vem som ska bestämma åt oss i Sverige, att flest ville att Fredrik Reinfeldt skulle bestämma i förra valet och att kungen mest bara åkte runt i andra länder och visade hur bra Sverige är. Han hängde med rätt bra och var nöjd till slut. Sa glatt att om 11 år så fick han minsann också rösta. Jag nöjde mig med det, gick inte in på det där med att det bara är val vart fjärde år och att han nog allt får vänta 12 år;)

Nu får det räcka!

Jag är sjukt trött på mitt jobb just nu! Jag verkar vara lösningen på ungefär allas problem. Jag ska försvara alla beslut som någonsin fattats och jag ska bara acceptera alla förändringar och lösa de problem som följer. Jag blir vansinnig. Å när jag blir arg och trött så gråter jag. Så vid lunch satt jag och lipade i omklädningsrummet. Å när det kört till sig ännu mer precis innan jag gick hem så stod jag i trapphuset och grät. Stackars teknikern som hittade mig där, han såg väldigt skeptisk ut när jag försökte intyga att allt var okej. Sen satt jag i bilen och lipade 10 minuter innan jag åte hem. Jag är så trött och less och arg. På mitt jobb som jag vanligtvis stortrivs med. Varför är personalpolicyn att helst ha ihjäl sina medarbetare??? Å varför säger min fack-ordförande att det är smällar vi får ta?

Nu försöker jag överleva en stund, snart kommer min lillasyster och sällskapar lite med mig. Jag ska äta pizza när barnen somnat. Så det så!

Vaggvisor

Idag har jag fått hit barnen igen. Mina små sötnosar:) Jag uppskattar nattningarna allra mest med barnen. När man får en egen stund med varje barn. När det inte finns någon tv, dator eller några leksaker som stör. Ibland läser vi en bok tillsammans alla tre. Ibland läser Jakob själv. Ibland läser Jakob för Alma när jag nattar E. Ikväll läste vi inte alls. Men det går bra ändå. Nåt som jag verkligen alltid gör är att jag sjunger för barnen.
Lilla E vill att vi sjunger Bom Bom Bom låter stora trumman, Jag hamrar och spikar och sen Vem kan segla förutan vind.
Jakob vill alltid höra Du vet väl om att du är värdefull och Vem kan segla.
Alma vill höra....alla sånger jag kan typ. Jag brukar försöka begränsa mig till 4-5 sånger. Ikväll valde hon ut Blinka lilla stjärna, Bä Bä, Trollmors vaggvisa och Vem kan segla. Men sen sov hon inte och jag fick inte gå. Då sjöng jag hennes favorit, En helt ny värld ur Aladdin. När jag glömde texten nynnade jag. Å fick skäll, "sjung en sång där du aldrig glömmer orden" sa hon. Då sjöng jag Handens Fem Fingrar av Peter LeMarc/Lisa Nilsson. En av världens vackraste texter, ord jag aldrig glömmer:)

Vilken är din favoritvaggvisa?



Handens Fem Fingrar


(text & musik: Peter LeMarc)


Jag känner dig, Jag känner dig så väl

Dina fasor, dina våndor

Finns också i min själ

Du är mitt kött och blod

Du bär ett dyrbart namn

Och min kärlek Utan villkor

Jag gör vad jag kan

Så stor och stark på dagen

Men så liten mitt i natten

När ingen ser, när ingen vet

Kommer gråten mitt i skratten



ref: Fem fingrar ska skydda dig

Ett är månen

Ett är solen

Ett är polstjärnan bak' molnen

Ett är hopp och ett är tro

Handens fem fingrar Vaggar dig till ro



Stort är mörkret nu, Månen är itu

Men det är natten som gör dagen ljus

Och mitt ljus är du

På denna jorderund

Finns här ingen ann'

Som kan ge mig sån förtvivlan

Och som är lika sann

Du blir rädd för dina skuggor

Alla hot som aldrig når dig

Jag skall sjunga dig ett löfte

Och jag vet att du förstår mig



Ref: fem fingrar ska...



Om du tänker dig den skogsväg

vi vandrar ibland

Vik vid stigen, ner till vattnet

Din hand är i min hand

Det sägs att långt där nere i djupet

På botten av den sjön

Finns en silverskatt som glimmar

Och den är din i natt,

så slumra in och dröm

Ett Ufo?

Igår var jag och sjöng in våren i Marbäck. Sjöng tillsammans med några äldre damer, jag hade akut kallats in eftersom jag ändå kunde sångerna och för att dom hade brist på altar. Jag fick en blomma för besväret. Vi skulle vara vårklädda. Vårklädda innebar för alla svarta byxor och svart överdel förstod jag när vi samlades. Vårklädd för mig innebar ljusa blåjeans och rosa top. Jag smälte väl kanske inte direkt in... Tror inte jag smälte in röstmässigt heller, jag har en ganska så stark röst, tanternas röster hördes knappt alls. Men jag och en man i basen hördes väl iaf;)

Jag har firat Valborg i Marbäck i massa år, eller snarare har vi, familjen Henriksson, firat våra Valborg där så länge vi funnits som familj. Igår blev det tydligt för mig att jag var där alldeles själv. Folk vet inte hur dom ska förhålla sig till mig. Jag tillhör liksom inget sammanhang. Det hade säkert räckt om pappa eller mamma varit där, då hade jag haft någon som jag tillhörde. Nu fick jag liksom snylta på andra familjer vid fikat och det känns som att folk blir lite besvärade av att jag är själv. Många "stackars-dig"-blickar får man och många är det som undviker att titta på mig, rädda för vad dom ska säga. Rädda för att fråga hur jag har det för dom vill inte veta svaret. Jag vet inte om svaret "allt är skit" eller svaret "jag mår faktiskt ganska så bra" är värst för dom. Säger jag att jag mår skit känner dom sig tvingade att muntra upp och trösta. Säger jag att jag mår bra är jag ett hot mot kärnfamiljen, hur kan man må bra när man tagit sönder den heliga kärnfamiljen och skiljt sig från den i mångas ögon perfekte mannen??

Damerna i kören verkade trots allt glada över att ha mig där. Dom kramade om mig, tackade för hjälpen och undrade om jag vill komma fler gånger. Det vill jag inte. Eller ja, enstaka inhopp kan jag väl göra, men jag tänker inte avsätta mina onsdagar för att gå på nåt slags socialt projekt och låtsas att det är en körövning.

När jag kom hem och fått barnen i säng drack jag en halv flaska vin, pratade i telefon med en vän ett par timmar och somnade gott:)