söndag 21 februari 2010

Förvirrad

Idag är det en lite förvirrad dag. Eller förvirrad kanske inte är rätt ord, men en dag där tankarna snurrar åt alla håll och kanter, på en gång.

Jag längtar efter att få flytta. Situationen just nu är inte så himlans bra, om man säger så. Men samtidigt som jag längtar, fasar jag för nätterna ensam. Nätterna utan barnen, med bara mina andetag i hela lägenheten. Jag insåg igår att jag antagligen inte kommer kunna hänga mina lakan för att torka utomhus när vårvärmen kommer. Jag kommer inte ha grillplatsen i skogen precis bakom knuten. Jag kommer inte ha mamma o pappa som mina grannar.

Just idag känns det nya livet lite skrämmande, och jag känner mig otroligt liten...

3 kommentarer:

  1. Vad jag önskar att jag hade något uppmuntrande att säga!

    Jag minns än idag när jag separerade från förra sambon. Allt rullade på med flytt och förberedelse men när alla möbler var på plats, alla lämnade lägenheten, dörren stängdes och tystnaden la sig och jag stod där ensam undrade jag vad jag gett mig in på? Vad har jag gjort egentligen?? Det var konstigt att sova själv även om jag gjort det innan men då fanns ändå en sambo även om han var på jobbet.

    Du kommer finna din ro så småningom men tills dess kommer du troligen ha det både upp och ner innan du finner din plats. Man måste få känna sig liten och ensam också, känslorna kan man inte stoppa undan och de kommer bli bättre. Du kommer må bättre och du kommer gå stärkt ur allting!

    Kram på dig! <3

    SvaraRadera
  2. Det kanske låter galet i dina öron, just nu, men det kommer en dag då du njuter av att få sova helt själv, att bara ha dig själv att rå om. Du har en bit kvar, men du är på väg.
    Vi människor är byggda för att vara rädda för det vi inte vet något om. Du vet inget om hur din framtid kommer se ut, så du är rädd.
    Men du är stark, du fixar det här!
    Många kramar

    SvaraRadera
  3. Även att vi inte haft så mycket kontakt de senast tio åren så finns jag alltid här för dig om det skulle vara något... Det går att hänga lakanen ute här om nu nu skulle känna ett måste att ha dem ute i vårsolen ibland.
    Kram Annika

    SvaraRadera