Kurs i all ära....

... men fasen vad jag saknar mina ungar! Är ju egentligen min barn-vecka nu, så att vara här uppe och bara få prata med dom på telefon är inte särskilt roligt alls... En vecka har jag lärt mig att klara av, men nu blir det ju fem dagar mer. Å sen bara en helg ihop. Men, är det något jag lärt mig under året som gått så är det att hur jäkligt det än känns så kommer man liksom ut på andra sidan på nåt vänster. Helt plötsligt upptäcker man en dag att det jobbiga har passerat och att det är lite bättre igen. Å det är ju en himla tur det!